aftonsaga 2013, En kväll i alvkojan

Vestergren anno 1231 eOS

"Ett två tre, jajamensan där satt den. Myrk tar du och rullar tärningen?"

Månen har precis kikat fram på den stjärnklara himlen över den lilla byn Vestergren i södra utkanten av Karv Svartskäggs Barondöme. Lugnet låg som vanligt över de fåtalet gårdarna som utgör Vestergren sånär som på den lilla kojan hundrafemtio meter utanför byn nere vid flodbanken. Denna sena kväll under självaste Vintermörkan sitter Myrkvinge, Vidar, Lenwe och Ena Holovin, byäldste Jargu Holovins äldsta dotter, i skenet av ett par väl placerade vaxljus. De hörde inte till vanligheterna att Lenwe, alvpojken lät de andra ungdomarna spendera tid i hans eget lilla krypin. Denna kväll så var Vidars övertalningsförmåga utan dess like. Det kan även ha något att göra med den fagra Ena.

"Ehm, ja alltså." Myrk kikar upp efter att i flertalet sekunder placerat blicken under tärningsmuggen.

"Kan man börja om?"

"Bah! Skärp dig ditt stånk, berätta nu vad du fick?" Kväker den alltid lika karismatiske Vidar, Garvarens son ut.

"Ehm. Ja alltså....

"Ett" Myrk lyfter bort muggen och visar den lilla hemsnickra tärningen med åtta sidor.

"Ha, jag visste det! Du är lika usel som vanligt. Lenwe din tur!" Ropar en exalterad Vidar.

Lenwe som bara funnits med i byn ett par år kände inte till alla spel och seder som Vestergrens befolkning håller varmt om hjärtat. Just Slugger var ett sådant spel som han inte prövat tidigare och inte riktigt förstått charmen med. Han är dock för artig mot sina vänner för att säga något. Nervöst så plockar han tärningen och flackar med blicken mellan Ena, Myrk och Vidar.

"Alltså ska jag gå först eller rulla sen?" 

"Haha du säger alltid så dumma saker Lenwe" sa Ena med ett stort leende på läppen. 

"Du ska ju bara flytta din pjäs tre steg framåt och om du hamnar på samma som någon av oss så blir det Slugger, och Då så får du rulla tärningen. Förstår du?" 

Lenwe som inte riktigt ser det logiska i det här spelet försöker hålla masken. "Ja alltså, jo de gör jag nog. Jag flyttar min pjäs tre steg men där står ju ingen?"

"Nej precis, då är det min tur" bekräftar Ena och greppa tag om tärningsmuggen.

Ena brukar inte leka så mycket med de här grabbarna, men då de gällde spel så var hon ofta ivrig på att få deltaga. Ibland kändes de som om hon hade ögon och öron överallt. Vankades det spel så visste hon om det.

"Sådär, Myrk jag utmanar dig på Slugger!"

"Rulla då, tro inte att jag är rädd för dig!" kontrar Myrk med näsan högt i skyn.

Det rasslande ljudet när trä möter trä ekade igenom hela kojan.

"Sju, ditt slag"

Myrk roffar åt sig muggen och skakar den intensivt mellan sina händer. Rasslet slutar och han kikar återigen nyfiket under muggen.

"Ehm..."

"Tre"

Ett unisont garvande klingar till kontrast av tystnaden utanför kojan. 

"Jadu Myrk, jag sa ju det din bästa egenskap är inte att rulla tärning. Förresten fick du med dig något vin eller mjöd från gubbtjyven din?"

Myrk räcker fram en flaska i svart och Vidar rycker korken, utan att lukta på dess innehåll så tar han flertalet stora klunkar.

"Mums! Det här var ju helt fantastiskt, ska du ha en slurk Ena?"

Ena som var en god fröken gjorde allt som oftast som hennes far Jargu sade. Dock var det ju ändå Vintermörka och de satt ju här i den kalla kojan, så en liten klunk kunde väl inte skada. Sedan tog Vidar tärningen och flyttade sin pjäs till Lenwes.

"Ha-ha! Bered dig på att få däng som bara alvpojkar kan få!" utbrast den självgode Vidar.

Lenwe spände då blicken i Vidars ögon och inväntade hans rullning. Vidar skakade tärningsmuggen och ryckte sedan snabbt undan för att blotta en fyra. Då plocka Lenwe åt sig muggen och skaka rejält. När tärningen visade sig så låg där en åtta. Med endast ett leende visa Lenwe sin lycka.

"Bah, Alver har ju bara tur. Eller så spelade du tärningen varje dag där borta i Alvlandet"

"Alvlandet?" Frågade Ena fundersamt. Lenwe ställde då sig upp och klättra ur kojan upp på taket. Alla de övriga bara titta på varandra.

"Sa jag något dumt?"

"Inte då, men Lenwe är ju trots allt från Alvernas Rike bortom Stjärnhaven, tror vi. Han vet nog inte riktigt själv och det tynger hans hjärta" viskade Myrk lite diskret.

Vidar, smidig som han är klättra upp från andra hållet upp till taket. Kojan som var konstruerat med en del plankor och tygstycken utgjorde en rätt härlig utkiksplats mot himlen. Lenwe låg där stirrandes upp mot den stjärnklara himlen. Vidar lade sig bredvid honom och anslöt till tystnaden.

Efter en okänd tid så öppnade Lenwe munnen.

"Vidar, tror du jag någonsin kommer finna min föräldrar?"

"De tror jag säkert, de är väl bara bortom haven. Du, jag och Myrk kan ju alltid bygga en båt när vi blir äldre och åka ut och båta"

"Men vi vet ju inte ens hur man bygger en eller hur man använder en båt?"

"Hörredu, det där löser vi, eller Myrk"

"Jasså, ni konspirerar här utan mitt samtyckte hör jag" Myrk som hade hjälpt Ena Holovin hem var åter tillbaka och klättra upp till dem.

"Jamen Myrk, vore det inte häftigt åka ut på ett äventyr bortom haven?"

"Hmm, jag vet inte det, det där med att vara ute på vattnet låter onekligen onödigt blött"

Vidar och Lenwe titta på varandra och utbrast sedan i ett unisont skratt.

Kvällen och natten fortsatte med att de berättade påhittade historier och spekulerade i hur lång tid de skulle ta att åka förbi stjärnhaven och vidare till Alvernas Rike. Vem vet, de kanske slutligen skulle lyckas en dag och vakna upp alla tre bland Lenwes folk?...