natten före tomten

midvinternattens köld är här, stjärnorna gnistrar och glimmar.
Alla sova i enslig vrå....

Utom jag då. Fast i Terry Goodkinds fantastiska Sword of Truth. Äntligen tillbaka i en bok med nice mythologi, inte som American Gods som lämnade mig med en bitter eftersmak. Huvva, tyvärr.

Snart julafton och allt som hör därtill.

stormsteg

Igår togs ytterligare steg närmare en lansering. Vi jobbar vidare i det dolda men stora steg tas allt eftersom.

Ikväll blir det se klart homeland som jag somnade ifrån igår. Sen ska tydligen det gås igenom en del bilder.

homeland

sådär efter en lugn lördag med storhandel, fåglar och lite försenade adventsljus så var det lägligt att ta igen lite  på seriefronten eller närmare bestämt Homeland. Jag låg 7 avsnitt efter och kunde nu på morgonen se det 11e och näst sista avsnittet som kommit, sjukt jäkla bra serie. Det är härligt att 24-känslan finns där och att med ett avsnitt kvar så känns huvudploten avklarad men man vet att något kommer byggas upp i sista inför nästa säsong.

Kvar att komma ikapp på är alltså Haven, Elementary, Last Resort och Hunted. Samt att finalavsnitten för Jack Bauers Touch och det inledande s02e01 är kvar på listan. Känner ju inte helt peppen för Touch, men är Jack Bauer med så måste man ju försöka haha. Lost Girl känns också som att det är lägligt att börja komma ikapp på då det gått en hel säsong och s03 börjar i Januari.

Känns annars sjukt nice att efter årsskiftet är Californication tillbaka, nya Hannibal, Banshee, Zero Hour, Bates Motel, Do No Harm samt Cult börjar mellan Januari och Mars. Alltid farligt börja peppa nya serier och hoppas de ska vara den nya stora grejen. Det är ju samtidigt klart att de riktiga peppen är ju på fortsättning av Walking Dead samt s03 av Game of Thrones och nya Defiance... men känns onödigt blicka på tok för långt fram.

Aftonsaga i Vestergren

Så efter The hobbit föll jag i tankarna om att skriva en kort Vestergrenanekdot, den blev vad den blev men den förgyllde min tid och gav lite värme iaf.

Ta den för vad den är, gick ej ladda upp på forumet pga att det fortfarande är låst.

Aftonsaga i Vestergren

Vestergren anno 1232 eOS

Låt Olags hand sträcka ner över er och låta er finna ro i hans himmelska frid. När nu mörkret lagt sig över för vintern och kylan sin frostiga andedräkt runt var knut så håll en hand om de som ligger er närmast om hjärtat...

Mienas lugna och harmoniska röst hördes starkt och tydligt i kapellet. Mot veckoslutet anslöt alltid byborna i Vestergren till hennes heliga famn för höra samma lovord och fridfulla historier om Olag och hans välsignelse över de. Det var inte för inte som man anförtrott sig till henne sena aftnar och speciellt inte under högtidstunder som Vintermörkan, nej utan hon var utvald det visste alla. Dock var alla inte lika uppmärksamma och lyhörda över hennes historier, för under detta tak fanns inte bara en utan två talare ikväll. På loftet under tacknocken i svaga skenet av endast ett litet stearinljus satt de, Lenwë, alvpojken med sen svepande manteln runtom sig för att hålla värmen, Myrkvinge som med sin stolthet envisades med att sitta närmst öppningen, där det såklart var som kyligast och sist men inte minst Vidar. Vidar för kvällen självtitulerad sagoberättare, som de flesta Aftnar.

I skuggorna från ljuset försökte han tappert åstadkomma något som liknade en Björn med hjälp av sina fingrar.

"Stor som ett klippblock med käftar sylvassa och utstickande stirrade han på honom..." gaspade Vidar plötsligt ur sig från den tystnad som varit under hans ivriga skugglekar. Både Myrkvinge och Lenwë satt såklart helspända på vad som skulle komma härnäst.

"Uuuarrgh! Vem är ni som vågar er på mina grotta?!" kväckte han ur sig med utstickande ögon och tungan halft hängande från munnen.

"Men björnar kan ju inte prata?" sa Myrkvinge med skepsis i ton.

"I den här berättelsen kan de de, tyst med dig nu Myrk. Som jag sa så stod han där med stora mäktiga käftar, och hjälten Vidikus Gamn lyfte blicken och sa med självsäker röst. Det är jag Vidikus Björndräparen, din baneman, sen så svingade han sitt svärd och angrepp besten!".

"Det var väl ändå en björn? Jag börjar verkligen undra om detta är en historia du läst i din fars böcker eller om du bara hittar på nu igen? Vidikus, låter väldigt likt Vidar..." klagade Myrk.

"Hysch med dig! Om du ska hålla på sådär så kan du lika gärna smyga iväg och hämta något mustigt åt oss att dricka, mörkmjöd skulle passa perfekt. Fast det är klart du är ju inte så smidig av dig Myrk"

"Jag har faktiskt tagit med mig en liten kagge Mörkan från min fars källare"

"Smaskens! Jag visste att du kunden, ro hit lite"

Det hörde inte vill vänligheterna att de ens fick smaka mjöd och speciellt inte Mörkan som var till för denna högtidsstund, men Myrkvinges far var som de alla visste en sann man till flaskan, och såg alltid till att det fanns det ena och det andra i familjens källare.

"Hörredu! Den här är min, du kan få smaka om du håller dig till sanningen!" sa Myrkvinge en aningen irriterat.

"Jaja, men ge mig en slurk först min strupe börjar bli en aningen torr efter allt talande"

"Talande av osanningar!

"Äh ta dig ett bad, hur länge sen var det nu igen?"

Ett smått tumultartat gräl drog igång mellan de två illvilliga ungtupparna och det lilla loftet rymde de knappt som de var. Myrkvinge sög tag i håret på den uppspelte VIdar och de var sånär på att bägge ramla ner över byborna om det inte vore för Lenwës snabba reflex. Med ett susande blås så blev loftet alldeles nattsvart.

"Hörni! Nu får ni lugna ner er annars kommer hela loftet braka" tjöt Lenwë

När de lugnat ner sig lite så fick slutligen både Lenwë och Vidar varsin liten bägare med Mörka, och de kunde åter tända upp ljuset och återgå till Vidar berättelse. Han hoppade av någon outgrundlig anledning fram en massa i handlingen, något som de dock var vana ifrån tidigare aftnar.

"Snabb som en vessla klättrade Vidikus Gamn upp ibland trädtopparna och kom precis undan vargarna. Han tittade sig omkring och såg en liten öppning i trädstammen, lagom stor för att tråckla sig igenom. Med en duns föll han till marken i vad som verkade vara en gammal tunnel. Kyligt som det var under Vintermörkan så gjorde han sig en liten brasa och packade upp sin sovsäck och letade fram några gamla frukter som låg mosade i hans packning. Det var en frostbiten natt och något riktigt sömn kunde han bara glömma. Istället började han  leta sig omkring medans elden fortfarande var vid liv. Till sin stora förvåning märkte han att väggarna var utsmyckade med märken och små figurer. Han kunde inte riktigt tyda dem, men följde nyfiket efter in mot det okända."

Här så sänkte han rösten och började nästan viska.

"Så vi möts igen, kära frände. Du har också letat dig till den gamla Goblinskatten. Han vände sig om och såg att han stod öga mot öga med självaste Ofan Rask, kämpen och krigaren."

"Vänta nu, Ofan Rask? Hittar du på nu igen, det finns ingen som heter Ofan Rask" påpekade Myrkvinge. Utan att bry sig om honom denna gång så fortsatte han.

"Jag har kommit över stjärnhaven då en röst sade mig att ibland dessa tunnlar fanns skatter att hämta och fagra kvinnor att erövra", han slickade sig om munnen och knöt händerna.

"Jag följer dig gärna Vidikus då detta är en farlig plats för oss båda..."

"VIdar Garvarsson! Jag hör nog allt att det är du där uppe, kom genast ner. Vad i Olags namn håller ni på med?" Det var hans far Oleg som talade med bestämd röst och hela aftonstunden stannade upp. Tagen av stundens allvar försökte Vidar tappert göra till rösten och låta som Lenwë.

"Ehm, nej herr Garvarsson det är endast jag alvpojken Lenwë", han satt dock i halsen och det lät inte det minsta som någon annan en han själv.

"Nu kommer ni ner annars är det utomhusgarvning resten av året för er! Seså!" Röt Oleg till.

När de väl klättrat ner så väntade en örfil vardera och några hårda ord. Sedan pekade han bara med handen mot dörren den gode Oleg och väntade med dömmande blick på deras hemgång. Väl ute på landsvägen så stannade Lenwë upp vid ett av backkrönen och stirrade upp på himlavalvet.

"Vad tänker du på Lenwë?" frågar Vidar

"Har ni inte funderat över hur de skulle vara om man själv var med i de där historierna? Om hjältar och Gobliner, bestar och skatter, fagra kvinnor och..."

"Det är bara historier Lenwë" avbröt Myrkvinge.

"Nu går vi hem"

När de lämnat den gode Myrkvinge vid sitt hus så viskade Vidar försiktigt till Lenwë.

"Jag drömde faktiskt att jag var ute på äventyr. Du, jag och Myrk. Det var så spännande jag ville aldrig vakna igen och när jag väl gjorde de så fällde jag en tår.." Lenwë omfamna Vidar och tillsammans börja de småskratta.

"Vi har de bra vi tre, det är som om ödet bestämt att vi ska hålla ihop för evigt, men jag hoppas vi en dag är stora nog att kunna bege oss till andra sidan av Björnaskogen och se världen. Du förresten Vidar, varför heter det Vintermörka?"

"Ha, jag har ingen aning men jag vet att den där kaggen vi drack av Myrk var det godaste jag fått i mig på hela året, och det räcker för mig. Jag håller mig till historierna men du har rätt en dag måste vi bege oss ut på ett äventyr tillsammans. Tänk vi kanske kunde snubbla över något spännande och sedan komma hem för att återberätta allt för hela byn, jag kan tänka mig att vara talaren så får ni vara, ja något annat."

"Hehe, ja du brukar ju vilja vara de" sa Lenwë med ett leende. 

"Nu har jag det, det skulle heta Eposet ifrån Vestergren" utbrast Vidar.

"Nu är det nog Mörkan som talar, vet du ens vad ett epos är?"

"Nä men det låter bra och jag ska ta reda på det!"

De två visionärerna fortsatte sedan dela med sig av storartade tankar och  galna idéer vandrandes i det mörka vinterskenet ifrån skyn.

fluffy no more

Då vare klippt och snart har man ordning på synen också, eller hur det nu slutar.

Nu peppar vi helkväll med myrorna, storstädning, diskning och komponering av Soundtrack till "En samlad Skara", aka. Julskräckrollspelet 2012.

. Sen blir det en fredag med julskräck, lördag med gnfest och söndag med gud vet vad. Nästa vecka blire The Hobbit så peppen är enorm.

Fluffy

5årsjubileumet tar form

Julskräckspelet börjar ta sin form. Jag ska försöka toppa fjolårets succespel, "Julen är rädda(d)" genom att bjuda på något helt annat som jag hoppas kommer vara uppskattat och leverera alla inblandade delad glädje, skräck, sorg och spänning.

Ett namn vore dock bra.  

många bollar i luften

Ja det är alltid kul förklara för sig själv att man har något på gång och är peppad, för att sedan se inlägget 1 månad senare och inte se någon större synlig framgång.

Faktumet är ju faktiskt att jag har gjort många steg ändå.

*Ny spelgrupp och erfarenheter av att spelleda Pathfinder i Second Darkness Adventure Path
*Annalkande 5årsjubileum av mitt årliga Julskräckrollspel, där skrivandet går sakta men säkert framåt
*Ett eget handelsbolag som sakta men säkert börjar formas till något riktigt bra
*Ankomsten av en spontant inneboende Gluffso vilket både varit trevligt men också omställande
*Sällskapandets ljuvliga former
*TV-seriesäsongen har haft högtryck och jag ligger rent utav efter i hanteringen
*Mitt på nytt födda intresse för fotboll och då Dortmund med Liverpool i släptåg
*Brädspelande, socialt umgänge och bara njuta av stunden
*Tunggrott läsande av American Gods

Kort och gott, många bollar i luften

Vad har detta då att göra med mitt författarskap? Allt och väldigt mkt, inspiration är ledstjärnan och även aha-upplevelser där man blir påkommen att allt som skrivs eller allt man skriver inte kommer bli bra.

Flertalet tankar och idéer har landat i mina noteringar, det kommer det kommer.

det började med king

Allvaret är här.

Av alla mina blandade intressen, delade tankar, tokiga upptåg och obskyra uttalanden så är tiden kommen. Jag ska författa.

Det ska göras rätt, det ska göra lagom och i känslan för vad som känns Svarten.

Mitt första steg kommer bli att återigen skapa en ny blogg, för just skapandet och framtida publicerande i rätt riktning mot vem vet vad?

Jag vet att inspirationen kommer från många hörn, många serier, album, filmer, upplevelser, rollspel och drömmar. Jag vet att jag kikar tillbaka på saker jag redan skrivit och skapat så har de en viss betydelse, men jag är övertygad om att allt började här och nu, och det började med Stephen Kings "Att Skriva".

Vem vet vart det här slutar?

Kul se lite hockey även om det var lite haffsig match.

Kul snacka skit och socialdricka EN öl

Kul komma hem och inse att spelbutiken återigen är sjukt snabba.


Uncharted 1 och 2 ligger där hemma nu och bara myser.

sparka händerna och simma med fötterna

eller hur vare nu?

50 längder senare är jag för första gången redigt slut och verkligen förtjänar den här Gainomaxen. Ja tydligen är det gott och kul köp, tack FirebatFilip, tack som fan....haha.

Konstaterat efter vecka 3 på simhallen:

att... det är mkt ruggugglor där

att... det känns sisådär lagomt obekvämt med en övre medelålderns kvinna som står och spolar av golvet på herrarnas duschavdelning

att.. tjockisar simmar inte fort, de knuffar bort vattnet framför sig och liksom förflyttas i det vakuum som uppstår.

att... när man varit i bassängen för länge och tränat och ställer sig lagomt färdig, och vänder sig om inser att det står Smiskskolan, något kändes mkt brunt vid det skedet.

Anyway. Nu mer middag, mer äventyrsläsning och filosoferande.

Out.

mannschaft.

Ja då var man utslagna igen, fan.

Ny dag, vad ska man fånga idag? En bok? En film? Livet?

Mja, jag nöjer nog mig med att chilla lite och sen invänta kvällens dräktprovarfest och utgång. Känns som det inte blivit mycket av den varan i sommar, men ja sommar har ju iof bara börjat.

dagens att vakna

var lite länge sen man plinta ner något här då tiderna förändras med fb och sånt shit.

Semester nu, EM-semi snart och sedan försöka styra upp utlandet.

What is up?

*Urmut
*Författandet
*Fotboll?
*SC2
*Struktur, träning och åter träning
*Bokhysteri

då inte fb fanns

Det var bättre förr!

Inge fb, melodifestivalen var schlagerfestivalen som var EN gång och inte tog upp hela världen. Modem var modem och super mario var super mario.

Näe fyfan, man hinner ju inte ens blogga här.

Ikväll: Godis är gott och fest är best.

omskolning

Dags för omskolning på jobbet snart, men även åter nya tag med disciplinen.

snart nya tider

bara några dagar kvar på jobbet. Sen blir det över till nya jobbet.

dag 16

Några dagar har gått på inskolningen och konstatera att disciplinen tyvärr lyst med sin frånvaro. Det positiva är dock det låga intag av skräpmat och onyttigheter.

Lärdom, sova upp, göra saker. Inte

Sova, upp göra 2 saker, sova igen, sova lite mer...

Ikväll blir det löpning 22.30 och snöskottning, mumma!

Dag 3 av inskolningen.

Ja då har man lyckats en helbra, en misslyckad och en halvbra. Men som sagt det är ju en inskolning med rutiner och ordning. Livet tar fart.

en öl för sen är det jobb...

Jojo.

Styrdansfull?

Näe nu var det ju så att jag inte alls drack speciellt mkt utan gjort sorti relativt tidigt då magen gav upp och fick istället känna på den bittra kylan under min 45min vandring med Lupus hem.